Att ha husdjur är en självklarhet i dagens moderna samhälle. Alla har det inte men i princip alla känner någon som har ett. Världen över håller sig människor med hundar, katter eller fåglar för sällskapets skull. Reptiler och spindlar för fascinationen, kan man gissa. Hästar för motionen och den särskilda naturupplevelse det innebära att rida genom ett grönskande landskap. Andra djur – exempelvis nötkreatur och grisar – har domesticerats för att de fyller en nyttig funktion i form av mat på bordet.
I fattigare delar av världen kan ett tamdjur vara en dyr och livsavgörande investering. När du ser en fritt vandrande ko i Ängelholm eller Båstad, tänk då att i Sydamerika hjälper lamadjur till med packning som bärs över karga landskap. I Asien drar vattenbufflar tungt genom risfält och i Afrika kan några enstaka kor ge både mjölk på bordet och bränsle med sin spillning i förhållanden där det är svårt att hitta ved.
En utmaning som de fattigare delarna av världen står inför är att få människor utbildar sig till veterinär, när en sådan med stor sannolikhet skulle gynna tillväxt i regionen. Boskap som skulle kunna räddas, den dör för att ingen kapabel inom området finns att få hjälp av. Eller inte kan anlitas för att det kostar för mycket.
Djur har dresserats till att hålla vakt, spana efter otillåtna preparat vid gränsövergångar, hjälpa till i sökandet efter saknade personer eller till och med spåra upp delikatesser. Så som grisar används för att leta efter dyrbar tryffel.
Idag används även tamdjur som ett medicinskt alternativ. Det är inte något en veterinär kom på efter forskning men det har ändå fallit sig naturligt. Terapihundar har blivit ett begrepp som sprider sig, där man låter sjuka barn eller äldre dementa någon gång i veckan få umgås med hunden. Och även om det inte på något sätt har visat sig ha en direkt medicinskt motverkande funktion mot själva sjukdomen så har symptom mildrats. Vi har alltså idag exempel där man kan säga att djurvård är tillfällen då tamdjur hjälper till att vårda människor.
Det har länge varit känt att många människor mår bättre av att ha en nära relation till husdjur, eller av att få uppleva ett sporadiskt möte med djur. För att sätta det i perspektiv; det finns exempelvis berättelser om en husse eller matte som på sin ålders höst förlorat sin fyrfotade vän. Hunden gick bort och kort därefter lämnade husse eller matte världen. Eller tvärtom. När den äldre personen gick bort kort efter att hunden gjorde så. Av empatiskt vacker sorg anser många.